Handelskammaren Mälardalen anser att redan planerade åtgärder i gällande plan är motiverade och ska genomföras, därför måste man lyfta ut stambanorna och hitta alternativ finansiering för dessa.
Dessutom behövs fortsatt utveckling av systemet, vilket också är en förutsättning för att minska utsläppen av växthusgaser från transporter. Prioritering av nya investeringar bör utgå från ett stråkperspektiv för att undvika snuttifiering. Därför är vår slutsats att det behövs både tillföras mer medel och genomföras kostnadseffektiviseringar. Detta har vi lyft i flera debattartiklar, men också i vårt remissvar till Trafikverket.
- Den 8 april kommer infrastrukturpropositionen, då får vi veta om de har lyssnat på oss. Sedan börjar jobbet med att säkerställa att man prioriterar rätt objekt, säger Jenny Emerén VD på Handelskammaren Mälardalen.
Läs vårt remissvar nedan
Läs vår senaste debattartikel i SVD: "Rädda satsningar på viktig infrastruktur"
Svar på remiss avseende Trafikverkets inriktningsunderlag inför transportinfrastrukturplaneringen för perioden 2022-2033 och 2022-2037
Handelskammaren Mälardalens remissyttrande
Handelskammaren Mälardalen instämmer i att underhåll av vägar och järnvägar måste prioriteras. Samtidigt framgår det i Trafikverkets inriktningsunderlag att medel i nationell plan inte räcker för att uppnå funktionalitet och robusthet enligt de transportpolitiska målen. Handelskammaren Mälardalen har påtalat i flera år att underhållet är eftersatt, vilket hämmar näringslivets konkurrenskraft. Vi anser att redan planerade åtgärder i gällande plan är motiverade och ska genomföras. Dessutom behövs fortsatt utveckling av systemet, vilket också är en förutsättning för att minska utsläppen av växthusgaser från transporter. Prioritering av nya investeringar bör utgå från ett stråkperspektiv för att undvika snuttifiering. Inte ens i alternativ B +20 procent finns tillräckligt med medel för detta. Därför är Handelskammaren Mälardalens slutsats att det behövs både tillföras mer medel och genomföras kostnadseffektiviseringar.
Våra ståndpunkter:
- Höj anslagen. Alternativ B +20% är det enda alternativet som är i närheten av att vara realistiskt. Bra att prioritera det eftersatta underhållet, men finns inte pengar till finansiering av annat står Sverige still. Det behövs mer medel om man ska nå målet att stärka näringslivets konkurrenskraft
- Stärk möjligheterna till alternativ finansiering. Det finns olika lösningar, t ex privat kapital och upplåning. Inte minst för större objekt som är komplext att hantera inom Trafikverket, bland annat då man har begränsade möjligheter att flytta medel mellan år.
- Se över prissättningen för ökad jämlikhet. Idag skiljer det för mycket mellan hur olika transportslag bär sina kostnader i form av avgifter. Inte minst mellan sjöfart och väg. För ett hållbart långsiktigt resursutnyttjande med mer jämlikhet i infrastruktursystemet behöver prissättningen ses över, det gäller även andra styrmedel och regleringar.
- Prioritera investeringar som ger nytta. Trafikverket har visat att satsningar på ett järnvägsnät med hastigheter om 250km/h i hela landet skulle vara en kostnadseffektiv åtgärd med nyttor för hela Sverige. Ett tydligt exempel är Oslo-Sthlm 2.55 som skulle kunna bli Skandinaviens mest lönsamma järnvägsprojekt. Regeringen bör instruera Trafikverket att planera och genomföra åtgärder för att uppnå en sådan standardhöjning av järnvägssystemet.
- Se över kostnadsutvecklingen. Kostnadsökningar tas upp som en utmaning i inriktningsunderlaget. Vi saknar analys och förslag på åtgärder. Det blir en ohållbar situation om beslutade objekt blir dyrare än planerat. Det behövs också en översyn över processer.
- Öka medlen till regionerna. För ökad flexibilitet, effektivitet och långsiktighet bör andelen till länsplanerna vara större. Vi ser med fördel att fler åtgärder inom steg 1 och steg 2 kan ligga på regional nivå. Det gäller också frågor om trafiksäkerhet och hastighetsbegränsningar i stadsmiljö. Vi ställer oss också bakom förslag som framförts om att justera gränsen från 25 Mkr till 50 Mkr för när ett objekt i länsplanen ska namnges.
- En planperiod om 12 år är att föredra. En längre planperiod kan innebära inlåsningseffekter och att man missar möjligheter med teknikutvecklingen. Ett exempel är utvecklingen av elflyg, som för bara några år sedan var relativt okänd.
- Klimatfrågor behöver ett helhetsperspektiv. Vi är frågande till fokuset på att höja drivmedelspriser och saknar en konsekvensanalys. Är det rätt lösning för att driva på mot klimatmålen eller leder det till fördyrning och sämre konkurrenskraft för både landsbygden och svenska företag? Dessutom måste en höjning takta mot teknikutvecklingen. Bättre att istället subventionera bra lösningar.
