Sverige har röstat. Nu måste politiken utveckla Sverige.

Valet gav inget enkelt besked om hur landet ska styras. Det parlamentariska läget är jämnt och regeringsbildningen pågår. Risken är att kraften riktas inåt, mot positionering och kortsiktiga kompromisser. Men medan partierna förhandlar fattar företagen beslut om investeringar, etableringar och rekryteringar. De besluten väntar inte på politiken.
Tiden efter valet får därför inte handla om hur Sverige ska fördelas mellan politiska intressen. Den måste handla om hur Sverige ska utvecklas.
Vårdköer, skatter, kriminalitet och hushållens ekonomi är viktiga frågor. Men konkurrenskraften avgör vilka resurser Sverige får till välfärd, trygghet och samhällsutveckling.
I Mälardalen ser vi både möjligheterna och hindren. Här finns världsledande företag inom energi, elektrifiering, försvar, automation, avancerad tillverkning och logistik. Regionen kan spela en större roll i Europas industriella omställning och det svenska totalförsvaret.
Företag har svårt att hitta rätt kompetens. Brister i järnvägar, vägar och broar begränsar arbetsmarknaden och skapar osäkra leveranser. Otillräcklig elkapacitet försenar investeringar. Långa tillståndsprocesser får företag att tveka. Samtidigt hårdnar konkurrensen om kapital, kompetens och etableringar.
Sverige behöver en regering och riksdag som kan enas om reformer och investeringar bortom en mandatperiod. Företagens villkor kan inte förändras varje gång regeringsmakten skiftar.
Det gäller inte minst kompetensförsörjningen. Företagen i Mälardalen behöver ingenjörer, tekniker, yrkesarbetare, IT-specialister och projektledare. Yrkesutbildningar och relevanta YH-utbildningar måste byggas ut där behoven är störst. Samarbetet mellan skolor, lärosäten och företag behöver stärkas. Sverige måste också bli bättre på att attrahera och behålla internationell spetskompetens. Kompetensförsörjning är inte bara en utbildningsfråga. Det är en tillväxtfråga.
Vi måste också gå från diskussion till genomförande i infrastrukturen. Enkelspåret mellan Örebro och Västerås är ett tydligt exempel. Mälarbanan saknar den kapacitet och robusthet som näringslivet och samhället behöver. Detsamma gäller Hjulstabron och Nobelbanan.
När människor inte kan arbetspendla effektivt krymper företagens rekryteringsmarknad. När gods inte kan transporteras förutsägbart ökar kostnaderna och sårbarheten. Infrastruktur är inte bara transport. Det är arbetsmarknads-, industri- och säkerhetspolitik.
Energiförsörjningen är lika avgörande. Sverige behöver mer elproduktion, snabbare nätutbyggnad och högre leveranssäkerhet. För företagen räcker inte nationella mål. Elen måste levereras där och när investeringarna ska genomföras. Annars riskerar produktion och jobb att hamna i andra länder.
Sveriges medlemskap i Nato och uppbyggnaden av totalförsvaret ställer nya krav på robust infrastruktur, energiförsörjning, digital säkerhet och fungerande leverantörskedjor.
Här har Mälardalen en nyckelroll. Regionen är ett nav för försvarsindustri, avancerad teknik, logistik och militär rörlighet. Investeringar som stärker företagens konkurrenskraft stärker också Sveriges motståndskraft.
Nu måste den nya riksdagen visa handlingskraft. Vi vill se besked:
- Hur ska kompetensen till industrins expansion säkras?
- Hur ska kapacitetsbristerna i transportinfrastrukturen lösas?
- Hur ska tillgången till el och nätkapacitet stärkas?
- Hur ska tillståndsprocesserna bli snabbare och mer förutsägbara?
- Hur ska Sverige attrahera investeringar och kompetens?
Företagen behöver inte fler löften om vad som ska utredas. De behöver besked om vad som ska genomföras, av vem och när. För företagen i Mälardalen handlar det inte främst om höger eller vänster. Det handlar om utveckling eller stagnation.
Sverige har inte råd att välja stagnation.




